Från Nartorp till Amerika vi ställa skall vår färd, vi äro ett par ynglingar som pröva skall den värld, som vidsträckt är beryktad från alla världens håll
vi skall nog det försöka att tänka är ett noll. Vi båda slöt oss samman å till Amerika forfrån alla våra vänner som vi vid Nartorp har, visst blir det svårt att taga av alla dem farväl
men eljest är det inget som tyngdar på vår själ.
En gruvarbetare det är som sjunger dessa ord från morron å till kvällen han borrar under jord
den andra han är maskinist vid Nartorps gruvbolag, han aldrig varit ledsen han ständigt varit glad.
Ja detta är en visa men det är också ord jag lämnar kvar hos eder på mina fäders jord,
men det är också mera som jag nu lämnar kvar det är en gammal moder, en syster utan far.
Min fader han var döder allt sedan jag var späd å ensam får jag vandra min sorgsna bana här,
men jag dock ej är sorgsen på detta mörka hav
man glad å säll bör vara tills dess man läggs i grav.
Jag börjat mina dagar i armod och i nöd jag tänker en gång bliva min gamla moders stöd, men hon då fäller tårar å beder mig alltjämt du kan väl stanna hemma, hon får mitt nej bestämt
hon beder mig ju ofta med många vackra ord: stann hemma å stann hemma å lyd din gamla mor.