Ambulerande försäljare –nasare
Emil ”Billiga Lasse” kom med häst och vagn och sålde varor. På vagnen stod ett slags skåp med nedfällbara luckor på båda sidor och på baksidan utdragbara lådor, och där fanns det mesta av en manufaktur och sybehörs-affär. Billige Lasse sålde mest tyger, hade finare saker. Han for med häst och vagn, med stora trälämmar på sidorna. Skolbarnen kunde få åka med men fick skjuta på i uppförsbackarna. Han stannade på vissa platser och visade sina varor. Han brukade sova över hos Oskar Karlsson i Trärum. Han höll på till 30-talet.
I Nartorp övernattade han hos en familj, Selem Fridlund vars hustru Anna till och med hjälpte honom att göra enbärsdricka, som han älskade. Även luffare fick natthärbärge där, men aldrig inträffade någon eldsvåda eller någon annan incident. De övernattade i regel på höskullen.
Billiga Lasse skänkte sina pengar efter sin död till Frälsningsarmen.
Andersson ”från Norrköping” som var skåning åkte cykel med väska fram och bak. Han var nasare, som det kallades och saluförde även trikåer.
Vis-Jon var luffartyp som gick med en väska innehållande sybehör, rakgrejor och hårartiklar. Han var extremt liten, hade magsår och ”åt” ständigt bikarbonat.
Lill-Affe-Alfred från Fänge åkte cykel med korta varor som det hette på den tiden.
Karl Karlsson körde motorcykel, saluförde en del grejor även trikåvaror som underkläder.
David i Långkärr åkte bil och sålde fisk.
Familjen Lindgren förtennade kärl, spådde, köpte gamla höns, slog läger vid Nartorps dansbana, ibland på en slätt mellan Sjögerum och Segerstorp. Man upplevde det både lite spännande och farligt för de hade stora hundar som skrämdes, spelade fiol så vackert och hade ovanligt fina kläder på sig.
Läs mer om nasarna