Gruvområdet består av 7 st schakt. Det djupaste schaktet var vid nedläggningen 440 m och var ett så kallat provschakt. Någon malmbrytning skedde inte djupare än på 375-metersnivån. Malmfyndigheterna var belägna i en ost-västlig utsträckt järnmalmsförande zon med en känd längdsträckning av ungefär 300 meter. Malmarean var både på 200- och 308-meters nivåerna 1200 kvadratmeter. Järnmalmen förekom som oregelbundna koncentrationer magnetitfattigt skarn med inslag av kalkpartier.
Under åren 1841-1907 bröts det 232 150 ton berg. För perioden 1908-1927 redovisas 703 466 ton brutet berg som gav 93 247 ton prima malm och 161 333 ton slig ur 412 403 ton anrikningsmalm. Tillgängliga analyser visar att malmen innehöll mellan 43,28-60,9 % järn (Fe). Den innehöll mycket låga koncentrationer av svavel och fosfor.